Sista dagen i Japan
Fran kapselhotellet vi bodde pa for nagra dagar sen.
Eftersom palatstradgarna var stangda senast gjorde vi ett nytt forsok. Fraga inte vad Peter och Nushin haller pa med...
I Japan kostar 500 och 300 ml cola lika mycket.
Jag och Lisa blev utkastade av de andra fran vart gemensamma rum for att vara vaskor tenderade att spy ut allt innehall. Sa har ser det ut dar vi sover nu...
Shibuyakorsningen. Vi lyckades fa fonsterplatser pa Starbucks, ganska mysigt satt att saga hejda till Shibuya.
Ikvall ska vi ata chabuchabu och sjunga var sista karaoke for den har gangen. Pa ett satt ska det val forstas bli skont att komma hem och overge livet i resvaskan, men jag har redan angest over att jag ska kora strackan Stockholm - Linkoping efter bara en natt i Stockholm.
rorripop rorripop
Man har borjat vanja sig vid att allting ar sa mycket mer och sa hysteriskt har. Husen kanns inte sa stora och att aka tunnelbana i 30 minuter utan att lamna innerstaden ar en bit kaka.
Igar var vi pa en av Tokyos storsta klubbar. Womb. Klubben i sig var sjukt haftig, men nastan haftigast var hur vi forst lyckades passera klubben utan att ens lagga marke till den. Runt omkring var det helt tyst, ingen skrek, ingen slogs och ingen musik hordes ut. Jag hade aldrig kunnat gissa att det bakom den dorren lag en klubb pa fyra vaningar. Jag gissar att de for att fa driva klubben inte fick stora hotellen som lag runtomkring eftersom de hade anstallt en kille vars enda jobb var att satta fingret framfor munnen och saga "shhhhhh!" till alla som gick in eller ut. Helt sjukt. Och det hade formodligen aldrig fungerat i Stockholm.
Jag och Lotten besokte Tokyos mataffar har om dagen. Den enda. Vi gick forbi, stannade, backade och sa "en mataffar." For det var forsta gangen vi har sett en pa hela resan. Var handlar folk sin mat!? Ater de mat. Eller lever de pa onigiris fran 7eleven? (en onigiri ar - eftersom mamma undrade - en liten risboll med fyllning som smakar fisk. Oavsett vad som ar i den).
Oooookii daibutsu
Det ar nastan lojligt hur glada vi ar att vara tillbaka i Tokyo. Men vi saknar Yamanoteline, eftersom vi numera bara aker tunnelbana.
Och tunnelbanan gillar vi inte. Fredrik ma tycka att privat tunnelbana ar fantastiskt, men det fungerar ju inte nar halften av linjerna ar ett foretag och andra halften ett annat. Speciellt nar man pa engelska/japanska/teckensprak/telepati forsoker fa hjalp for att ta sig nagonstans och mannen bakom disken tappar horseln nar vi namner Ginzaline.
I morgon startar arets forsta sumoturnering (det halls tva om aret som var och en haller pa i tva veckor). Fantastiskt att vi har lyckats pricka in den. Sa klockan atta ska vi vara uppe och koa for biljetter.
Nagot annat fantastiskt ar att man helt plotsligt kommer in pa klubbar med leg som visar 19. Vad hande?
Nu ska vi leta upp ett annat internetcafe eftersom man i Sony Building tydligen har sparrat sidor som innehaller (citat): adult content, criminal activity or violence, illegal technology, dating services, bulletin boards, chatrooms, webmail, online shopping, gambling, liquor and tobacco products, online financial services, personal homepages, lottery or prize contests, religious sites, games, software downloadsites, participatory community sites, job solicitation sites, etc.
Kan man sammanfatta hela Internet pa ett battre satt?
Hello Mr. Whale, how were you today?
I Kobe besteg vi ett berg, Mt Rokko. Det var valdigt spontant, med betoning pa valdigt. Vi tyckte det var bast att lamna rummet nar det skulle stadas, sa nar vi efter att ha gatt tva kilometer i uppforsbacke insag att vi var halvvags till att bestiga ett berg, da var det bara att fortsatta. Vi motte en massa pensionarer i vandrarkangor, utrustade med stavar, stormkok och matsack, medan vi gick dar i vara kappor och stadsskor. Det var lite som att aka till Roskilde i kostym...
Toppen av Rokko, 931 meter over havet. Det ar ett halvt Kebnekaise.
Hisnande utsikt fran toppen.
Fran lugnet i Arima Onsen fortsatte vi vidare till Osaka. Eftersom vi inte riktigt visste vad vi skulle gora dar, planerade vi om sa att vi fick en dag mindre i Osaka och en natt pa kapselhotell i Tokyo. Vi hann nog anda gora det vi kande for att gora - att aka upp i Floating Garden Observatory, en skyskrapa med hangande tradgardar, att besoka Osaka Aquarium som har en valhaj (och en sal som ar valdigt lik Ellen), att aka ett pariserhjul uppe pa ett varuhus mitt i smeten med utsikt over hela staden, och att fika med Micke-I3a som har sitt utlandsar i Kobe just nu.
Lisa pa akvariet.
Kul japan som upptradde utanfor akvariet. Tank er Tobbe Trollkarl pa speed, och dessutom en japansk version av Tobbe Trollkarl pa speed....
Utsikt fran Floating Garden.
Nu ar vi som sagt tillbaks i Tokyo, staden utan papperskorgar, men med var alskade Yamanote-line som gar runt hela staden, med alla affarer man nagonsin kan onska sig, med varldens basta sushi och hoga hus.
Kapselhotellet inatt var riktigt mysigt, och inte alls lika klaustrofobiskt som man innan hade trott att det skulle vara. Det var som en sovsal med privat utrymme, ungefar som att sova pa hatthyllan pa ett flygplan, men storre och mysigare.
Bilder fran kapselhotellet kommer senare, for tillfallet har Fredrik forsvunnit ivag med min kamera.
Konstiga saker vi har atit under resan:
bladguld
hela grillade smafiskar
fiskyngel
blackfisk med sugkoppar och allt (iallafall jag har aldrig velat smaka det forut)
val (det ser precis ut som biff men det smakar fisk!)
Update
Livet pa ett traditionellt Ryokan
Vi i vara yukatas. Titta riktigt noga sa ser ni vara fantastiska sockor ocksa.
Rummet vi bodde i var fantastiskt fint. Vi hade ett eget lagt japanskt bord (jag vet inte vad det kallas) som efter den tolvrattiga middagen (jag skojar inte #2) dukades bort och ersattes med 5 madrasser. Allt av rummets privata betjant (jag skojar inte #3). Vid bordet var man egentligen tvungen att sitta pa kna (som kille var det tydligen okej att sitta i skraddare ocksa), men det stod vi val ut med i ungefar 10 minuter.
Vi vid bordet, precis innan middagen.
En av de tolv ratter som serverades.
Tvatta sig gjorde man i allmanna dusch/bad-rum med superlyxigt shampo och galet heta bassanger med vatten fran varma kallor. Reglerna dar var formodligen sa manga att om jag skulle forsoka skriva dem har skulle jag missa bussen till Tokyo.
Den tolvrattiga middagen var for ovrigt helt galen. Jag kampade pa ganska bra med maten (tycker jag sjalv), trots att det mesta var ratt, segt eller oidentifierbart. Gud vet vad vi har atit. For sakerhets skull hade jag dock kopt med mig ett par paket Cup Noodles vilket jag at mig matt pa lite senare pa kvallen.
Att ata konstig japansk mat till middag ar en sak. Men att ga ner till frukosten och motas av ytterligare en orgie av flummiga fiskar och onigiriluktande ris var nog lite for mycket for till och med storatren Nushin. Helt plotsligt uppskattar man skyll-dig-sjalv-om-du-missar-frukosten-systemet bra mycket battre.
De tva blonda vasterlanningarna med vaskorna fran helvetet
Vi lever! Har bara varit bortkopplade fran civilisationen ett par dagar. Hinner inte skriva alls mycket, for det ar ganska sent. Men i morgon kommer vi forhoppningsvis kunna blogga en hel del. Jag och Lotten har abstinens efter tva dagar pa Arima Onsen i skogen. Fredrik sager att det ar nagot fel pa oss.
Vi har alltsa spenderat tva natter pa ett riktigt traditionellt Ryokan i Arima utanfor (en BRA bit utanfor) Kobe. Mer om det i morgon.. Idag tog vi pendeln till Osaka var vi egentligenbor ratt skabbigt, men for att bara ha betalat typ 110 kr per person maste det anses som riktigt bra. I morgon tar vi bussen tillbaka till Tokyo, egentligen skulle vi ha stannat ytterligare en natt har. Men vi gillade Tokyo och kande att vi hellre utforskade den lite mer an lillasyster Osaka.
Pappa kommenterade forra inlagget med att skriva att det var duktigt av mig att atminstone prova sushi. Nu skulle han bara veta vad jag har atit! Det mesta skulle jag tro. Trots att jag (saklart) var den som at minst.
Supercalifragilisticexpialidocious
Igår besökte Lotten och jag Kyotos svar på Debaser. Det var 80-talstema och för 90 svenska fick vi inträde, en drinkbiljett och en skiva. Helt klart värt det. I Japan dansar man mot DJn, nytt men rätt kul.
Innan 80-talsfesten tog jag min Karaokeoskuld. Japansk karaoke är något helt annat än den Karaoke man sjunger på chartersemster. Japansk karaoke innebär att du får ett eget rum med en TV, två microfoner och en eller ett par kataloger med låtar. Ingen publik. Ingen att göra bort sig för. Mer än de du är där med förståss. Och kvällens höjdpunkt var nog ändå Supercalifragilisticexpialidocious.
Idag är sista dagen i Kyoto. Om en timme beger vi oss mot Kobe och vårt första Ryokan (traditionellt Japanskt hotell). Det ska bli rätt spännande att bo på ett sådant. Där om någonstans finns tusentals regler för hur man beter sig. Regler vi inte har en aning om.
Igår var också första gången under resan vi åt Sushi (trots att det hade gått en vecka! skandal?). Lena tipsade om ett ställe nere i stan där vi upplevde Running Sushi. Running sushi innebär att man sitter längs ett rullband på vilket ett oändligt antal sushibitar i olika färger och former kommer åkades. Sen plockar man helt enkelt på sig av de tallrikar som ser goda ut (inte så många i mitt fall m.a.o) och betalar per tallrik. Smart och väldigt Japanskt.
Running Sushi.
Något annat väldigt japanskt är de Japanska toaletterna som faktiskt förtjänar sitt eget stycke. Jag vet dock inte riktigt vad jag ska tycka om dem. Allt är visserligen mycket genomtänkt och automatiskt, vilket är bra. Men det tar faktiskt längre tid att lista ut hur man ska sätta igång den automatiska spolningen eller vad det nu är de har tänkt ut, än vad det hade tagit att bara trycka på en knapp.
Gårdagen var lite av en inaktiv dag vad gäller vårt kulturella utbyte. Det blev varken Nara eller Guldpalats. Istället blev det en taxiresa och promenad till årets första fotbollsmatch (som utfördes i traditionella fotbollsdomarkläder (se lenas blogg )), shopping i 100-yens-butik och som sagt, Running Sushi och Karaoke. Vilket jag iofs hävdar ger precis lika mycket kulturellt utbyte som något annat.
Jag lever för 100-yens-butikerna. Allt kostar alltså 100 yen, vilket motsvarar 6 kr, vilket inte är någonting. Mina 100-yens-fynd hittils är:
- Ett diadem
- 4 par ätpinnar
- Ett par lösögonfransar
- En anteckningsbok
- En kaligrafipenna (heter det så?)
- Japansk choklad
- Stickor
- Garn
- Strumpbyxor
Allt för inte ens 60 svenska kronor.
Jag börjar få ihop ett litet förråd av japanska ord och fraser och det är jag mycket stolt över. I mitt japanska ordförråd ingår bland annat:
- Tack
- Ja
- Anslagstavla
- Varuautomat
- Postkontor
- Fel/annorlunda
Debaser à la Kyoto
(svenska/japanska/engelska översatt)
- Gillar du den här låten?
- Jag älskar musik!
- Ja, men den här låten?
- We will lock you!
- Sweden.
- Helshichui?
- ???
- Helsinksuuuuuhi!
- Helsinki?
- Hai.
- Stockholm.
- Stockholm.
Tystnad.
Japaner är dåliga på engelska, det är en sak som är säker. Därmed är samtalsämnena aningen begränsade.
Ambitiös sightseeing
Gänget vid Kiyomizudera (Det rena vattnets tempel), som har nominerats till ett av världens nya sju underverk.
Pagod vid Kiyomizudera, väldigt färglatt.
Utsikt över Kyoto.
"Kärlekssten" inne på tempelområdet. Det sades att om man gick från den här stenen till en annan ca 20-30 meter bort med stängda ögon, skulle ens kärleksönskning gå i uppfyllelse. Om man misslyckades skulle det dröja länge innan man fann kärleken. Självklart var vi tvungna att pröva det själva, så vi gick allihop på ett led med Fredrik i spetsen, blundandes och sumimasandes fram bland alla människor. Vi klarade det och hoppas på ett bra år...
Jag köpte dessutom en lyckoamulett för 30 svenska, medveten om att det är värre än att köpa en älg-t-shirt i Gamla stan...
Vi fortsatte vidare till Nijou-palatset med sitt berömda näktergalsgolv som piper när man går på det. Tyvärr har vi hamnat i Japan under den tiden av året då allt är stängt, eftersom nyår är japanernas vikigaste högtid (Tvättställen har öppet 24 timmar om dygnet, alla dagar hela året förutom just 1-7 januari då det är stängt - det säger en hel del). Det blev därför inget näktergalsgolv, men väl en trummshow (?) av ett gäng barn. Det var riktigt mäktigt, och den yngsta (längst fram i bilden) var max sex år.
Imorgon ska jag, Fredrik och Lisa ta igen våra uteblivna kulturpoäng och också se guldtemplet. Dessutom ska vi alla till mangamuséet och Kyoto Handicraft Center i jakt på lite omiyage och framförallt rislampor.
Din mamma kastar dig som sten!
Med tanke på förra inläggets rubrik "All mat i Japan innehåller wasabi" så tänkte jag berätta det jag inte hann skriva imorse, eftersom vi fick lite bråttom ut. Jag köpte mig en macka, en skinkmacka med majonäs (japaner gillar majonäs) och lite gurka. Mm, vad gott tänkte jag, men vad FLE jag hade. Den hade en finfin bismak av wasabi, något som i alla fall jag inte hade väntat mig och inte heller riktigt uppskattar när jag käkar en macka. Jag tryckte i mig två mackor och slängde den sista. Fick inte i mig resten, tyvärr.
Vi har haft en tendens att inte bli riktigt mätta på japansk mat när vi käkar ute. Enda gångerna jag blivit mätt var igår kväll, när vi blev bjudna på shabu-shabu av Lena & co, vilket var något jag verkligen vill äta fler gånger, och idag. Efter att vi hade varit vid palatset, med näktergalsgolvet som vi inte fick se eftersom det var stängt, gick vi en sväng och letade mat för alla var hungriga och trötta. Efter att ha gått runt och bara sett stängda matställen i ca 20 min och nästan börjat ge upp hoppet på mat så hittade vi något, en restaurang där man fick plocka tallrikar med små rätter själv, och det fanns en hel del att välja mellan. Jag käkade en M saizu skål med ris, fyra friterade bitar kyckling i nån mumsig sås, grönsakswok med bacon som inte var av fläsk (tror jag), en liten salladsliknande grej av skivad gurka i någon lag med skaldjur på toppen och misosoppa. Detta gick på strax över 1000 yen, runt 60 spänn alltså. Jag blev redigt mätt och orkade inte ens käka upp allt. Åh, äntligen har jag blivit mätt på utemat!
Efter maten splittade vi, Fredrik, Lisa och Lotten gick och shoppade loss på 100 yen-shop, jag och Peter besökte guldtemplet. Det var väldigt vackert, och ganska stillsamt trots hopen av besökare. Vi försökte träffa en stenskål som stod bland små stenfigurer med 1 yens-mynt, vilket antagligen skulle ha gett lycka eller något sådant om vi hade träffat och kollade in en mycket välkrattad grusgång. På vägen hem var vi tvugna att gå en bit till busshållsplatsen där vår buss skulle stanna, och då stannade vi och vanhelgade Japan lite genom att stjäla två vita stenar vid något fint växtarrangemang som gjorts i ordning för nyårshelgen. Sen väntade vi lite på bussen, men när den väl kom så ville den inte stanna så då blev jag trött och fixade taxi. 2000 yen för att åka tvärs över Kyoto, allt är så billigt i jämförelse med Sverige. Den som sa att Japan var ett dyrt land ljög. Lögnare!
Imorgon är det Nara och mangamuséet som gäller. Efter det bär det av till Arima onsen utanför Kobe, ett spaområde för japanerna, där ska vi bo på ett fint traditionellt ryokan och kurera oss lite. Efter det blir det ett par dagar i Osaka och sen ska vi tillbaka till Tokyo igen och spendera alla pengar vi har kvar.
Har ni tips på vad vi borde se, besöka, göra, äta osv. eller om ni bara vill uttrycka hur avundsjuka ni är eller hur mycket ni saknar oss så plita ner en liten kommentar vetja!
Ha det så bra hemma i vintersverige, med soligt vårväder och 10 grader varmt här i Japan har vissa av oss till och med kanske fått lite färg idag, hihi ^_________^
Kram på er!
All mat i Japan innehåller wasabi
Idag skulle vi ge oss ut på äventyr redan kl 9:00, absolut senast kl 9:30. Den planen har ju inte riktigt gått vägen.
Lotten trodde att alla (Lotten, Lisa och Fredrik) hade slagit på mobilalarmet, men i själva verket så var hon den enda som hade gjort det så hennes snooz resulterade i att de vaknade när jag och Peter plingade på dörren hos Lena och Ola istället. Så nu sitter de och käkar frukost till ljudet av Majas "Fem myror är fler än fyra elefanter"-spel, medan Peter spelar Patapon och jag sitter här.
Vi är nog flera som är frälsta av detta underbara spel som vi nästan till och med citerat i sömnen:
PATA PATA PATA PON, PON PON PATA PON!
Jag ska nog också köpa ett PSP, med Patapon och kanske även LocoRoco - ett annat himla sött spel.
Dagens planer är förövrigt att se ett guldtempel, näktergalstempel, kanske något annat tempel och glädjekvarteret. Hoppas att vi slipper tappa bort varann idag, som vi råkade göra igår vid den stora röda porten.. men det ska nog inte vara någon större fara. Idag har jag med mig mobilen!
Nu ska jag dricka mitt te, och sen drar vi ut. Det är 4 grader ute nu på morgonen och framåt dagen ska det bli uppåt 10 grader, om man ska lita på väderprognosen jag såg igår.
Tjingeling
Pata pata pata pon...
Om jag köper ett PSP och en Ipod Nano, får jag hjälp med att förse kylen med mat från det att vi kommer hem tills dess att CSN kommer in på kontot?
vad vi inte har gjort
Det var länge sen jag bloggade ensam nu. Det har inte riktigt funnits tid. Nyårsafton, Kyotoresa, Tempel och Tempel.
Vi gick tydligen till fel tempel idag. Det finns ju några av dem i den här staden. Templet vi var påväg till men inte hittade är tydligen nominerat till ett av världens nya underverk. Så nu måste vi gå tillbaks igen. (det gör iofs inte så mycket, för det var rätt grymt där uppe i bergen).
Måste också skriva om bussresan ut från Tokyo, trots att alla andra redan har gjort det, för den var verkligen häftig. Motorvägen ut från staden slingrar sig mellan husen, högt upp ovanför marken. Man har en fantastisk utsikt över såväl stora delar av Tokyos vyer som in i lägenheterna man passerar.
Det är nog en av de saker jag gillar mest med Tokyo. Att den växer på höjden. Att affärerna inte bara ligger i gatuplan, att vägarna inte bara gårt längs med marken. Tokyo är mer 3-dimentionell än någon annan stad jag har besökt. Och alltså mer värd att älska?
Det känns som om vi har varit här i flera veckor, kanske månader. Men i verkligheten är det bara femte dagen (!). Tiden går snabbt när man har roligt, men också otroligt långsamt när man upplever saker hela tiden. Och ändå har vi inte alls hunnit med speciellt mycket av det vi hade planerat att göra.
När ska vi åka upp i Tokyo Tower? När ska vi besöka världens största diskotek? När ska jag och Fredrik se Ginza? När ska vi äta rullbandssushi, eller sushi överhuvudtaget? När ska vi köpa vykort till farmor och mormor som inte har Internet? När ska vi lyckas se East Imperial Gardens? När ska vi äta sukiyaki? När ska vi besöka templet vi skulle sett idag? När ska vi shoppa loss i 100-yen-store? När ska vi hitta till Absolute Ice Bar, där man inte får vara längre än 45 minuter eftersom det är för kallt? När ska vi äta middag på Alcatraz-ER? Och när ska vi sova?
Trots att bussresan i natt var en succé och vi sov oväntat bra, är vi nog ganska trötta trots allt. Har spenderat kvällen med att spela tvspel och leka kurragömma med Ester och Maja, och Peters hand har huggit in på Majas prinsessbuffé. Lena och Ola bjöd på supergod middag och det är skönt att bli lite ompysslad ibland.
Tempel, portar och rökelse
Vi gick in i ett tempel (givetvis efter att ha tagit av oss våra skor) och deltog deltog, eller åtminstone såg, en buddhistisk cermoni. Det var lite skrämmande hur tanter och gubbar mellan nittio och döden kunde sitta på knä utan den minsta ansträngningen, medan vår smärta i benen fick varje sekund att kännas som en evighet.
Det är svårt att försöka passa in här i Japan och för det mesta handlar det bara om att ta sikte på någon som verkar vara kunna sin grej och göra likadant i hopp om att inte vanhedra japanerna/deras gudar/alla som någonsin har levt och dött i Japan.
Mat från nyårsmarknaden framför Heian Shrine.
Peter äter majs.
Framför en shintoport. Lägg märke till munskydden - de är överallt.
Ookii daimon. Porten är superstor.
Glad Lisa i basker.
Templet som vi såg en buddhistcermoni i. Tyvärr fick man inte fota därinne.
Wakarimasen - jag förstår inte - måste jag säga alltför ofta. I början rättfärdigade jag planen om att göra en tjugotusenkronorsresa till Japan med att det skulle öka min motivation inför nästa termin, utan att egentligen tro på att det skulle göra det. Jag vill förstås inte åka hem, men det som väntar hemma i Linköping känns otroligt mycket mer betydelsefullt och intressant nu (speciellt när vi har hittat kanjis för postkontor, internal medicine och städning på stan, som man på något sätt aldrig trodde att skulle existera någon annanstans än i läroboken) och jag ser fram emot att kunna mer när nästa gång jag kommer tillbaka hit. I vår ska ganbatte vara mitt ledord.
I Japan får man tofflor och filt på nattbussen.
I Japan fastnar inte kolan i tänderna.
I Japan växer städerna på höjden.
I Japan säger vakterna förlåt när de nekar en för att man är minderårig.
I Japan kan man köpa sin Ipod Nano på Seven Eleven.
I Japan är ingen någonsin arg.
I Japan kan man ställa klockan efter tunnelbanan.
I Japan finns ordet lagom, men ändå är allt annat än just lagom.
I Japan är det lugnt och tyst trots fyrfiliga vägar.
I Japan finns ett Disneyland.
I Japan behöver man inte vara rädd.
I Japan får man tillbaks det man glömmer eller tappar bort.
I Japan känns vintern som svensk vår.
I Japan har man tänkt.
