pamons

Nu är vi framme i Kyoto, och hänger för tillfället hemma hos Lena och Ola, känns trevligt att vara i ett någorlunda svenskt hem igen.

Bussresan var inte så illa som vi trodde att den skulle vara, och om det inte hade varit för en schyst busschaffis så hade vi kanske missat bussen. Vi hade fått ganska klara instruktioner från hotellpersonalen om hur vi tog oss till busstationen, vad bussen hade för nummer och vad som skulle stå på den. I själva verket så stod det något annat på vår buss, så medan vi satt och väntade på bussen, så stod den och väntade på oss tills chauffören frågade om vi skulle till Kyoto någon minut innan avgång. Himla tur att han gjorde det!

I bussen såg det ut som i ett flygplan. Sätena var uppdelade i tre på varje rad med gångar emellan, så man fick sitta själv, och de gick att fälla bak och hade fotstöd, typ som fåtöljer. Bäst av allt var att man fick filt och TOFFLOR. Hur bekvämt som helst, för att vara en nattbuss, så vi sov ganska bra där ändå.

Väl framme i Kyoto kl 6:00 på morgonen så letade vi buss och någonstans där vi kunde käka frukost i ca 40 min, innan vi hittade den lilla byggnaden som utgjorde biljettförsäljningskassa, väntesal och café. Här mötte vi vår första griniga japan. Det var en dum gubbe i biljettkassan som tyckte att vi var dumma gaijins (utlänningar).

Efter viss förvirring under bussresan hur man gjorde med biljetten etc. så lyckades vi ta oss av vid rätt hållplats, där vi blev mötta av Lena och dottern Ester. De ledde oss hem till dem genom ett mindre virrvarr av smågator mellan väldigt små japanska radhus, där vi nu har spenderat morgonen med att umgås med en helylle svensk familj, fast i Japan. Har varit väldigt lugnt och trevligt som omväxling från allt rundspringande i Tokyo.

Kuriosa: Under bussresan från Kyoto Station hem till Lena och Ola har vi sett ca 10 tempel, under 20 minuters resa. Kyoto är fullspäckat av dem, det ska tydligen finnas någonstans mellan 1600 och 2000 tempel här.

Idag har vi planer på att gå mot ett tempelområde där det för tilfället är en mindre festival i 3 dagar för att fira det nya året och genomgå ritualer för att försäkra sig om att det blir lyckosamt. Förhoppningsvis ska vi få se några av de imponerande tempel som Kyoto är känt för. Antagligen kommer vi få kväljningar av blotta tanken på att se tempel när vi väl beger oss härifrån, men just nu känns det spännande.

Lisa har förövrigt blivit maniskt beroende av en liten rubiks kub som hon har spenderat dagarna med istället för att vara social. Vi börjar oroa oss för hennes välbefinnande, snart är det kanske dags för en "intervention".

Nu ska vi väcka Lotten och Fredrik för de ligger och snarkar i kapp.

Hejsvejs!


Dags för bilder:


Vi tänkte att det var dags med lite bilder från Disneyland. Så här såg vi ut, och vi blev ganska uppmärksammade. Peter och Fredrik blev mest utskrattade.


Vi hängde lite med gamle Walter.


Fredrik är utomordentligt söt i Mimmimössa


Vi har kramat Toker!


Det här är en rolig gubbe som vi blev vänner med i Ueno park. Honom gick vi och pratade med i en timme på japanska. Vi förstod inte mycket, men han malde på ändå. Vi lärde oss att svenska gamlingar bara röker och slappar, medan japanska gamlingar är jättepigga, att japanska och svenska ungdomar bara super, röker och kör motorcykel och sedan skrev han ett litet brev till Peters föräldrar i Fredriks loggbok. Festlig snubbe.


Vi kollade in ett tempel från 1600-talet. Där fanns detta fina monument, en fredssymbol med eld sammanförd från de båda atombombernas förstörelse i Hiroshima och Nagasaki.


Efter en lång nyårsnatt så hade vi en stressig morgon när vi skulle packa ihop alla grejer. Detta är påsen med saker vi (endast tjejerna (mest Lisa)) glömde på rummet.