pamons

Lisa och Fredrik har borjat vanja sig med att bryta mot all japansk etikett, men idag var det nog jag som gjorde det storsta misstaget genom att ga in i en provhytt med skor. Det gor man bara inte.

Dagens mal var att se alla konstiga japaner i Yoyogiparken, vilket vi ocksa gjorde.


Klockan tva var det redan fest i parken. Nagon hade slapat dit DJ-utrustning som drevs av en dieselmotor. Folk dansade och drack ol. Det var fest helt enkelt. Klockan tva en sondag.


Hund som bade kunde cykla och aka skateboard.


Rockabillyjapaner som spelade luftgitarr till amerikansk 50-talsmusik.


Vi agnade en liten stund at att forsoka vara lika konstiga som parkens japaner, genom att kora sma grodorna och klattra i trad, men jag tvivlar pa att vi lyckades.

Efter Yoyogi rorde vi oss till Shibuya. Vi gjorde inte sa mycket mer an att ata dar eftersom vi inte hade nagon speciell plan med att aka dit. Shibuya var iallafall stort och japanskt.


Shibuya

Ikvall ska vi forsoka ga ut for forsta gangen. Det kan bli problem eftersom jag, Fredrik och Lisa inte ar 20 som man maste vara for att fa ga ut har i Japan, men vi hoppas pa det basta. Om inte annat kanske det blir karaoke hela natten.

Vi har befunnit oss i Tokyo i snart tva dygn och detta ar forsta gangen jag egentligen har lite tid over. Det ar galet hur snabbt tiden gar nar man befinner sig i en av varldens storsta stader. Det finns for mycket att gora for att det ska vara manskligt.

Resan hit var lang och bitvis ganska hysterisk. Nagon av oss var smart nog att bestamma att vi skulle dygna natten innan for att slippa jetlagen, och vi var sadar lagom mora redan innan sjalva resan hade borjat. Detta gjorde att vi nar vi kom till Arlanda ganska snart brot ihop i sma hogar som vaxlade mellan somn och hysteriskt skratt (bilden pa fredrik i foregaende inlagg illustrerar sinnesstamningen ganska bra).

Efter att ha spenderat 2 timmar pa Arlanda (det galler att vara ute i god tid!) 1 timme pa ett flygplan, 5 timmar i Helsingfors, 9 timmar pa ett flygplan, 2 timmar i Osaka och ytterligare 1 timme pa ett flygplan kunde vi antligen, 20 timmar senare, ga av i Tokyo. Vara vaskor var bland de 10 forsta som dok upp, jag tror aldrig det har hant mig tidigare och jag var sjukt imponerad. Detta var ocksa borjan pa min fascination over den Japanska Effektiviteten.

Den Japanska Effektiviteten ja, jag skulle kunna skriva spaltmeter om den Japanska Effektiviteten. Jag alskar hur allting ar sa precist och exakt. Hur man kan stalla klockan efter den Japanska tunnelbanan, hur tydligt, genomtankt och noggrannt allting ar gjort och hur korrekt alla uppfor sig. Kanske framforallt ar det tunnelbannan som imponerar pa mig. Japaner, eller kanske Tokyobor ar sa sjukt effektiva pendlare! Att fylla en tunnelbana till bristningsgransen gar pa ett par sekunder och alla verkar laskigt oberorda over hur trangt det faktiskt ar.

Sedan vi kom hit i forrgar har vi pa sin hojd sett 10 vasterlanningar. Vi ar med andra ord ganska ensamma som turister vilket ar otroligt haftigt. Men det gor ocksa att man kanner sig ganska dum nar man drar upp sin jattekamera for att fota nagat sa vitalt som en reklamskylt. Vi beter oss som Japaner i Japan.

Det finns otroligt mycket regler om hur man beter sig och vad som ar eller inte ar en forolampning. Vara tre Japaner i gruppen (Lotten, Nushin och Peter) har val ganska bra koll pa dessa men jag och Fredrik ar helt lost och ibland funderar vi pa om det inte bara ar hela var existens som ar en forolampning.

En av de saker man till exempel inte gor har ar att ata eller dricka gaendes (vilket ar markligt med tanke pa det oandliga utbudet av varuautomater pa platser ingen kan forestalla sig). Resultatet av detta ar att det inte finns soptunnor nagonstans, men ocksa, motsagelsefullt nog, att Tokyo ar en extremt ren stad. Det ar verkligen helt galet frascht overallt och jag skulle faktiskt hellre slicka pa en av Tokyos gator an pa mitt och Dannes koksgolv.

Igar gick vi upp halv sju. Vi skulle ga pa Tokyo Disneyland. Lotten bestamde att vi skulle vara dar nar de oppnade sa att vi kunde hora nar de sa Please do not run to the attractions. Vi lyckades inte riktigt komma till oppning, men jag tvivlar pa att de hade behovt ropa ut nagonging. Enligt Lotten var Tokyo Disneyland en bra mycket trevligare upplevelse an de i bade USA och Frankrike.


Peter: Nar jag ser en liten unge vingla omkring vill jag bara springa fram och sparka ivag den... kanner inte ni sa ibland?

[varuautomaternas land]

Konstigt nog var resan Arlanda - Helsingfors tio resor varre an Helsingfors - Tokyo, som dessutom gick via Osaka. Vi konstaterade att alla innerst inne ar flygradda, men att allt enbart handlar om ett kollektivt fornekande. 
Vi ar framme, hotellet ar lyxigt och Tokyo fantastiskt. Trots att ingen av oss har sovit sarskilt mycket sen juldagen, tog vi oss ut pa stan och till Akihabara, Tokyos elektronikmecka. Fredrik kopte en mjukisdjursanka och Majkel kan vanta sig tre Kenshinbocker nar vi kommer hem.
Lisa maste lara sig att ata med pinnar, och Fredrik far ge upp koscher de narmsta tva veckorna. Det ar mer eller mindre omojligt att gora sig forstadd pa engelska, och darmed omojligt att veta vad man ater. Dagens middag kostade 640 yen och inneholl nudlar. Mer vet vi inte.



Trott Fredrik pa Arlanda



Kansai International Airport pa en konstgjord, kantig o utanfor Osaka.



I Akihabara

Vi har alltså en resebudget på 20 000 kr. Det är sjukt mycket pengar. Men det känns ju så fruktansvärt dumt att snåla när man väl är där. Vi (eller åtminstone jag och Fredrik) kommer förmodligen inte att åka till Japan speciellt många gånger mer i våra liv. Och att betala 8400 kr för en flygbiljett och sedan inte utnyttja upplevelsen fullt ut känns bara dumt.

Problemet för mig är alltså att jag efter att ha köpt flygbiljetter för 8400 kr inte har speciellt mycket pengar kvar. Om sanningen ska fram: inga pengar alls kvar. Hur lösa? Julklappar.

Funderar också på att starta en fond. Alla bidrag är välkomna. Stora som små.

Motivationen till att tentaplugga ökade avsevärt i och med den här sidan. I like it.
Det må vara något hajpat - men resor blir brukar bli bäst när man längtar för mycket för sitt eget bästa och planerar allt in i minsta detalj.

Om så lång tid kliver vi av planet på Narita i Tokyo. Nushin och Peter har precis lyckats fixa boende de sista dagarna, över nyår, på Shiba Hotel mitt i Tokyos smet, vilket är beundransvärt med tanke på att vi länge trodde att det skulle bli ett kapselhotell i någon förort, om ens det.
Resan kommer att sluta på tjugotusen plus, men det löser sig nog. Förhoppningsvis kommer tomten med sisådär tiotusen att spendera på shopping i Tokyo... Det skulle inte vara fel. Det börjar bli dags att packa, men det får bli när tentan är gjord.

Tills dess, njut av ムラマサ - 夢風鈴 (Muramasa - Yume Fuurin), som jag kommer att göra till resans låt, oavsett om de andra vill eller inte.

バイバイ, som Miki brukar skriva.