Sista dagen i Japan
Imorgonbitti borjar var resa tillbaks mot Sverige igen. Jag lever lite pa att jag forhoppningsvis kommer tillbaks hit valdigt snart, for jag kommer att sakna Japan, och sarskilt Tokyo. Yamanoteline, jidouhanbaikis, Shibuyakorsningen, hjalpsamma japaner och deras enkla losningar pa alla vardagsproblem (som t ex en maskin som sveper in det blota paraplyet i en plastpase nar man gar in pa ett varuhus), sushin och till och med onigiris. Konstigt nog sa har jag inte bara atit mina godaste sushis har, utan ocksa de basta crepesen, hamburgarna och KFC-wrapsen. Japaner kan allt.
Fran kapselhotellet vi bodde pa for nagra dagar sen.
Eftersom palatstradgarna var stangda senast gjorde vi ett nytt forsok. Fraga inte vad Peter och Nushin haller pa med...
I Japan kostar 500 och 300 ml cola lika mycket.
Jag och Lisa blev utkastade av de andra fran vart gemensamma rum for att vara vaskor tenderade att spy ut allt innehall. Sa har ser det ut dar vi sover nu...
Shibuyakorsningen. Vi lyckades fa fonsterplatser pa Starbucks, ganska mysigt satt att saga hejda till Shibuya.
Ikvall ska vi ata chabuchabu och sjunga var sista karaoke for den har gangen. Pa ett satt ska det val forstas bli skont att komma hem och overge livet i resvaskan, men jag har redan angest over att jag ska kora strackan Stockholm - Linkoping efter bara en natt i Stockholm.
Fran kapselhotellet vi bodde pa for nagra dagar sen.
Eftersom palatstradgarna var stangda senast gjorde vi ett nytt forsok. Fraga inte vad Peter och Nushin haller pa med...
I Japan kostar 500 och 300 ml cola lika mycket.
Jag och Lisa blev utkastade av de andra fran vart gemensamma rum for att vara vaskor tenderade att spy ut allt innehall. Sa har ser det ut dar vi sover nu...
Shibuyakorsningen. Vi lyckades fa fonsterplatser pa Starbucks, ganska mysigt satt att saga hejda till Shibuya.
Ikvall ska vi ata chabuchabu och sjunga var sista karaoke for den har gangen. Pa ett satt ska det val forstas bli skont att komma hem och overge livet i resvaskan, men jag har redan angest over att jag ska kora strackan Stockholm - Linkoping efter bara en natt i Stockholm.
Hello Mr. Whale, how were you today?
Bloggen har hamnat lite pa efterkalken eftersom vi mer eller mindre har varit pa resande fot sen Kobe. Pa Arima Onsen hade vi inget Internet, efter det foljde en natt i Osaka dar vi knappast hade tid att blogga eftersom vi skulle en miljonstad pa en och halv dag, en natt pa nattbuss (som vi holl pa att missa) och vi bor nu, efter en natt pa kapselhotell, pa Tokyo Ryokan vilket gor det mojligt att leva lite mer normalt igen.
I Kobe besteg vi ett berg, Mt Rokko. Det var valdigt spontant, med betoning pa valdigt. Vi tyckte det var bast att lamna rummet nar det skulle stadas, sa nar vi efter att ha gatt tva kilometer i uppforsbacke insag att vi var halvvags till att bestiga ett berg, da var det bara att fortsatta. Vi motte en massa pensionarer i vandrarkangor, utrustade med stavar, stormkok och matsack, medan vi gick dar i vara kappor och stadsskor. Det var lite som att aka till Roskilde i kostym...
Toppen av Rokko, 931 meter over havet. Det ar ett halvt Kebnekaise.
Hisnande utsikt fran toppen.
Fran lugnet i Arima Onsen fortsatte vi vidare till Osaka. Eftersom vi inte riktigt visste vad vi skulle gora dar, planerade vi om sa att vi fick en dag mindre i Osaka och en natt pa kapselhotell i Tokyo. Vi hann nog anda gora det vi kande for att gora - att aka upp i Floating Garden Observatory, en skyskrapa med hangande tradgardar, att besoka Osaka Aquarium som har en valhaj (och en sal som ar valdigt lik Ellen), att aka ett pariserhjul uppe pa ett varuhus mitt i smeten med utsikt over hela staden, och att fika med Micke-I3a som har sitt utlandsar i Kobe just nu.
Lisa pa akvariet.
Kul japan som upptradde utanfor akvariet. Tank er Tobbe Trollkarl pa speed, och dessutom en japansk version av Tobbe Trollkarl pa speed....
Utsikt fran Floating Garden.
Nu ar vi som sagt tillbaks i Tokyo, staden utan papperskorgar, men med var alskade Yamanote-line som gar runt hela staden, med alla affarer man nagonsin kan onska sig, med varldens basta sushi och hoga hus.
Kapselhotellet inatt var riktigt mysigt, och inte alls lika klaustrofobiskt som man innan hade trott att det skulle vara. Det var som en sovsal med privat utrymme, ungefar som att sova pa hatthyllan pa ett flygplan, men storre och mysigare.
Bilder fran kapselhotellet kommer senare, for tillfallet har Fredrik forsvunnit ivag med min kamera.
Konstiga saker vi har atit under resan:
bladguld
hela grillade smafiskar
fiskyngel
blackfisk med sugkoppar och allt (iallafall jag har aldrig velat smaka det forut)
val (det ser precis ut som biff men det smakar fisk!)
I Kobe besteg vi ett berg, Mt Rokko. Det var valdigt spontant, med betoning pa valdigt. Vi tyckte det var bast att lamna rummet nar det skulle stadas, sa nar vi efter att ha gatt tva kilometer i uppforsbacke insag att vi var halvvags till att bestiga ett berg, da var det bara att fortsatta. Vi motte en massa pensionarer i vandrarkangor, utrustade med stavar, stormkok och matsack, medan vi gick dar i vara kappor och stadsskor. Det var lite som att aka till Roskilde i kostym...
Toppen av Rokko, 931 meter over havet. Det ar ett halvt Kebnekaise.
Hisnande utsikt fran toppen.
Fran lugnet i Arima Onsen fortsatte vi vidare till Osaka. Eftersom vi inte riktigt visste vad vi skulle gora dar, planerade vi om sa att vi fick en dag mindre i Osaka och en natt pa kapselhotell i Tokyo. Vi hann nog anda gora det vi kande for att gora - att aka upp i Floating Garden Observatory, en skyskrapa med hangande tradgardar, att besoka Osaka Aquarium som har en valhaj (och en sal som ar valdigt lik Ellen), att aka ett pariserhjul uppe pa ett varuhus mitt i smeten med utsikt over hela staden, och att fika med Micke-I3a som har sitt utlandsar i Kobe just nu.
Lisa pa akvariet.
Kul japan som upptradde utanfor akvariet. Tank er Tobbe Trollkarl pa speed, och dessutom en japansk version av Tobbe Trollkarl pa speed....
Utsikt fran Floating Garden.
Nu ar vi som sagt tillbaks i Tokyo, staden utan papperskorgar, men med var alskade Yamanote-line som gar runt hela staden, med alla affarer man nagonsin kan onska sig, med varldens basta sushi och hoga hus.
Kapselhotellet inatt var riktigt mysigt, och inte alls lika klaustrofobiskt som man innan hade trott att det skulle vara. Det var som en sovsal med privat utrymme, ungefar som att sova pa hatthyllan pa ett flygplan, men storre och mysigare.
Bilder fran kapselhotellet kommer senare, for tillfallet har Fredrik forsvunnit ivag med min kamera.
Konstiga saker vi har atit under resan:
bladguld
hela grillade smafiskar
fiskyngel
blackfisk med sugkoppar och allt (iallafall jag har aldrig velat smaka det forut)
val (det ser precis ut som biff men det smakar fisk!)
Ambitiös sightseeing
Idag stod tempel, palats och tempel på schemat, men efter två gamla byggnader var bara Peter och Nushin starka nog att fortsätta vara kulturella...
Gänget vid Kiyomizudera (Det rena vattnets tempel), som har nominerats till ett av världens nya sju underverk.
Pagod vid Kiyomizudera, väldigt färglatt.
Utsikt över Kyoto.
"Kärlekssten" inne på tempelområdet. Det sades att om man gick från den här stenen till en annan ca 20-30 meter bort med stängda ögon, skulle ens kärleksönskning gå i uppfyllelse. Om man misslyckades skulle det dröja länge innan man fann kärleken. Självklart var vi tvungna att pröva det själva, så vi gick allihop på ett led med Fredrik i spetsen, blundandes och sumimasandes fram bland alla människor. Vi klarade det och hoppas på ett bra år...
Jag köpte dessutom en lyckoamulett för 30 svenska, medveten om att det är värre än att köpa en älg-t-shirt i Gamla stan...
Vi fortsatte vidare till Nijou-palatset med sitt berömda näktergalsgolv som piper när man går på det. Tyvärr har vi hamnat i Japan under den tiden av året då allt är stängt, eftersom nyår är japanernas vikigaste högtid (Tvättställen har öppet 24 timmar om dygnet, alla dagar hela året förutom just 1-7 januari då det är stängt - det säger en hel del). Det blev därför inget näktergalsgolv, men väl en trummshow (?) av ett gäng barn. Det var riktigt mäktigt, och den yngsta (längst fram i bilden) var max sex år.
Imorgon ska jag, Fredrik och Lisa ta igen våra uteblivna kulturpoäng och också se guldtemplet. Dessutom ska vi alla till mangamuséet och Kyoto Handicraft Center i jakt på lite omiyage och framförallt rislampor.
Gänget vid Kiyomizudera (Det rena vattnets tempel), som har nominerats till ett av världens nya sju underverk.
Pagod vid Kiyomizudera, väldigt färglatt.
Utsikt över Kyoto.
"Kärlekssten" inne på tempelområdet. Det sades att om man gick från den här stenen till en annan ca 20-30 meter bort med stängda ögon, skulle ens kärleksönskning gå i uppfyllelse. Om man misslyckades skulle det dröja länge innan man fann kärleken. Självklart var vi tvungna att pröva det själva, så vi gick allihop på ett led med Fredrik i spetsen, blundandes och sumimasandes fram bland alla människor. Vi klarade det och hoppas på ett bra år...
Jag köpte dessutom en lyckoamulett för 30 svenska, medveten om att det är värre än att köpa en älg-t-shirt i Gamla stan...
Vi fortsatte vidare till Nijou-palatset med sitt berömda näktergalsgolv som piper när man går på det. Tyvärr har vi hamnat i Japan under den tiden av året då allt är stängt, eftersom nyår är japanernas vikigaste högtid (Tvättställen har öppet 24 timmar om dygnet, alla dagar hela året förutom just 1-7 januari då det är stängt - det säger en hel del). Det blev därför inget näktergalsgolv, men väl en trummshow (?) av ett gäng barn. Det var riktigt mäktigt, och den yngsta (längst fram i bilden) var max sex år.
Imorgon ska jag, Fredrik och Lisa ta igen våra uteblivna kulturpoäng och också se guldtemplet. Dessutom ska vi alla till mangamuséet och Kyoto Handicraft Center i jakt på lite omiyage och framförallt rislampor.
Pata pata pata pon...
... pon pata pata pon pata pata pata pon.
Om jag köper ett PSP och en Ipod Nano, får jag hjälp med att förse kylen med mat från det att vi kommer hem tills dess att CSN kommer in på kontot?
Om jag köper ett PSP och en Ipod Nano, får jag hjälp med att förse kylen med mat från det att vi kommer hem tills dess att CSN kommer in på kontot?
Tempel, portar och rökelse
Efter att ha snarkat klart, som jag tydligen gjorde, gick vi till en nyårsmarknad i Kyoto. Promenaden fortsatte uppåt mot bergen, i vad vi tror kan vara Kyotos gamla kvarter. Det var lite synd att de små affärerna som sålde traditionellt hantverk tog turistpriser, eftersom jag och Fredrik är på jakt efter rislampor för att japanifiera därhemma.
Vi gick in i ett tempel (givetvis efter att ha tagit av oss våra skor) och deltog deltog, eller åtminstone såg, en buddhistisk cermoni. Det var lite skrämmande hur tanter och gubbar mellan nittio och döden kunde sitta på knä utan den minsta ansträngningen, medan vår smärta i benen fick varje sekund att kännas som en evighet.
Det är svårt att försöka passa in här i Japan och för det mesta handlar det bara om att ta sikte på någon som verkar vara kunna sin grej och göra likadant i hopp om att inte vanhedra japanerna/deras gudar/alla som någonsin har levt och dött i Japan.
Mat från nyårsmarknaden framför Heian Shrine.
Peter äter majs.
Framför en shintoport. Lägg märke till munskydden - de är överallt.
Ookii daimon. Porten är superstor.
Glad Lisa i basker.
Templet som vi såg en buddhistcermoni i. Tyvärr fick man inte fota därinne.
Wakarimasen - jag förstår inte - måste jag säga alltför ofta. I början rättfärdigade jag planen om att göra en tjugotusenkronorsresa till Japan med att det skulle öka min motivation inför nästa termin, utan att egentligen tro på att det skulle göra det. Jag vill förstås inte åka hem, men det som väntar hemma i Linköping känns otroligt mycket mer betydelsefullt och intressant nu (speciellt när vi har hittat kanjis för postkontor, internal medicine och städning på stan, som man på något sätt aldrig trodde att skulle existera någon annanstans än i läroboken) och jag ser fram emot att kunna mer när nästa gång jag kommer tillbaka hit. I vår ska ganbatte vara mitt ledord.
I Japan får man tofflor och filt på nattbussen.
I Japan fastnar inte kolan i tänderna.
I Japan växer städerna på höjden.
I Japan säger vakterna förlåt när de nekar en för att man är minderårig.
I Japan kan man köpa sin Ipod Nano på Seven Eleven.
I Japan är ingen någonsin arg.
I Japan kan man ställa klockan efter tunnelbanan.
I Japan finns ordet lagom, men ändå är allt annat än just lagom.
I Japan är det lugnt och tyst trots fyrfiliga vägar.
I Japan finns ett Disneyland.
I Japan behöver man inte vara rädd.
I Japan får man tillbaks det man glömmer eller tappar bort.
I Japan känns vintern som svensk vår.
I Japan har man tänkt.
Vi gick in i ett tempel (givetvis efter att ha tagit av oss våra skor) och deltog deltog, eller åtminstone såg, en buddhistisk cermoni. Det var lite skrämmande hur tanter och gubbar mellan nittio och döden kunde sitta på knä utan den minsta ansträngningen, medan vår smärta i benen fick varje sekund att kännas som en evighet.
Det är svårt att försöka passa in här i Japan och för det mesta handlar det bara om att ta sikte på någon som verkar vara kunna sin grej och göra likadant i hopp om att inte vanhedra japanerna/deras gudar/alla som någonsin har levt och dött i Japan.
Mat från nyårsmarknaden framför Heian Shrine.
Peter äter majs.
Framför en shintoport. Lägg märke till munskydden - de är överallt.
Ookii daimon. Porten är superstor.
Glad Lisa i basker.
Templet som vi såg en buddhistcermoni i. Tyvärr fick man inte fota därinne.
Wakarimasen - jag förstår inte - måste jag säga alltför ofta. I början rättfärdigade jag planen om att göra en tjugotusenkronorsresa till Japan med att det skulle öka min motivation inför nästa termin, utan att egentligen tro på att det skulle göra det. Jag vill förstås inte åka hem, men det som väntar hemma i Linköping känns otroligt mycket mer betydelsefullt och intressant nu (speciellt när vi har hittat kanjis för postkontor, internal medicine och städning på stan, som man på något sätt aldrig trodde att skulle existera någon annanstans än i läroboken) och jag ser fram emot att kunna mer när nästa gång jag kommer tillbaka hit. I vår ska ganbatte vara mitt ledord.
I Japan får man tofflor och filt på nattbussen.
I Japan fastnar inte kolan i tänderna.
I Japan växer städerna på höjden.
I Japan säger vakterna förlåt när de nekar en för att man är minderårig.
I Japan kan man köpa sin Ipod Nano på Seven Eleven.
I Japan är ingen någonsin arg.
I Japan kan man ställa klockan efter tunnelbanan.
I Japan finns ordet lagom, men ändå är allt annat än just lagom.
I Japan är det lugnt och tyst trots fyrfiliga vägar.
I Japan finns ett Disneyland.
I Japan behöver man inte vara rädd.
I Japan får man tillbaks det man glömmer eller tappar bort.
I Japan känns vintern som svensk vår.
I Japan har man tänkt.
Shinjuku & Ginza
Idag begav vi oss till Shinjuku. Jag vet faktiskt inte riktigt varfor. Jag vet inte vad som ar utmarkande for Shinjuku, vad vi hade planerat att gora och vad vi egentligen gjorde dar, men det var en trevlig stadsdel att bara vandra runt i.
I Shinjuku
Lisa och Fredrik var trotta och akte efter ett hogtalarinkop i Akihabara hem till kvarteren runt hotellet for att ta en fika, medan jag, Nushin och Peter tog med Petter-sensei-Sund till Ginza. Ginza ar Tokyos lyxkvarter, med gator kantade av Louis Vuitton, Gucci, Pucci (som lag precis bredvid Gucci) och butiker av den typen. Vi hittade anda ett varuhus som hade allt man nagonsin kan tanka sig inom elektronik. Inte ens dar var det dyrt, trots att det var i Ginza. Hur har myten om att Japan skulle vara dyrt uppkommit?
Ginza var lika lugnt och tyst som kvarteren kring oss, och dessutom lika rent. Den stora fragan ar ju vem som haller husen sa extremt blanka...?
I Ginza
Nu ar vi tillbaks i hotellobbyn. Bussen mot Kyoto gar om nagra timmar och ar framme vid sex imorgonbitti. Det kommer att bli en jobbig natt...
Det ar skont att vi kommer tillbaks till Tokyo de sista dagarna. Aven om jag uppskattar att fa se andra stader i Japan, ar det fa stader jag har blivit foralskad i sa snabbt som jag har blivit i Tokyo.
I Shinjuku
Lisa och Fredrik var trotta och akte efter ett hogtalarinkop i Akihabara hem till kvarteren runt hotellet for att ta en fika, medan jag, Nushin och Peter tog med Petter-sensei-Sund till Ginza. Ginza ar Tokyos lyxkvarter, med gator kantade av Louis Vuitton, Gucci, Pucci (som lag precis bredvid Gucci) och butiker av den typen. Vi hittade anda ett varuhus som hade allt man nagonsin kan tanka sig inom elektronik. Inte ens dar var det dyrt, trots att det var i Ginza. Hur har myten om att Japan skulle vara dyrt uppkommit?
Ginza var lika lugnt och tyst som kvarteren kring oss, och dessutom lika rent. Den stora fragan ar ju vem som haller husen sa extremt blanka...?
I Ginza
Nu ar vi tillbaks i hotellobbyn. Bussen mot Kyoto gar om nagra timmar och ar framme vid sex imorgonbitti. Det kommer att bli en jobbig natt...
Det ar skont att vi kommer tillbaks till Tokyo de sista dagarna. Aven om jag uppskattar att fa se andra stader i Japan, ar det fa stader jag har blivit foralskad i sa snabbt som jag har blivit i Tokyo.
Vad ska vi vanhelga idag?
Lisa och Fredrik har borjat vanja sig med att bryta mot all japansk etikett, men idag var det nog jag som gjorde det storsta misstaget genom att ga in i en provhytt med skor. Det gor man bara inte.
Dagens mal var att se alla konstiga japaner i Yoyogiparken, vilket vi ocksa gjorde. 
Klockan tva var det redan fest i parken. Nagon hade slapat dit DJ-utrustning som drevs av en dieselmotor. Folk dansade och drack ol. Det var fest helt enkelt. Klockan tva en sondag. 
Hund som bade kunde cykla och aka skateboard.
Rockabillyjapaner som spelade luftgitarr till amerikansk 50-talsmusik.
Vi agnade en liten stund at att forsoka vara lika konstiga som parkens japaner, genom att kora sma grodorna och klattra i trad, men jag tvivlar pa att vi lyckades.
Efter Yoyogi rorde vi oss till Shibuya. Vi gjorde inte sa mycket mer an att ata dar eftersom vi inte hade nagon speciell plan med att aka dit. Shibuya var iallafall stort och japanskt.
Shibuya
Ikvall ska vi forsoka ga ut for forsta gangen. Det kan bli problem eftersom jag, Fredrik och Lisa inte ar 20 som man maste vara for att fa ga ut har i Japan, men vi hoppas pa det basta. Om inte annat kanske det blir karaoke hela natten.
Det har landet ar fantastiskt
Japan och Tokyo ar sa mycket battre an vad jag hade vantat mig, och da kan jag inte pasta att mina forvantningar var laga. Trots att vi bor mitt i smeten med gator med fyra filer i varje riktning utanfor dorren, ar det tystare och lugnare an nagonstans i Stockholm. Fredrik har fatt sin privatiserade tunnelbana och jag njuter av varje gang jag lyckas gora mig forstadd pa japanska. Att Japan skulle vara ett dyrt land ar en myt. Frukost, lunch OCH middag gar att fa for en hundring. Det enda problemet skulle val kunna vara att vi redan ar trotta pa maten eftersom allt smakar likadant...
Disneyland Tokyo var battre an bade Disneyland Paris och Disneyland i Anaheim. Jag och Fredrik var som sma barn redan pa morgonen och mot eftermiddagen hade vi, trots att vi var pa vag att stupa av trotthet, lyckats fa Lisa att kanna samma sak. Skillnaden fran de andra parkerna var att japanernas lugn, artighet och syn pa auktoritet gjorde det mojligt att sitta ner hela paraderna och se battre an nagonsin forr. Vi lyckades undvika koerna bra och stod bara i en 100 minuters ko, till Tower of Terror pa Disney Sea, som jag, Lisa och Fredrik spenderade de sista fyra timmarna pa efter att Nushih Peter hade gett upp och akt tillbaka till hotellet. Ett valdigt roligt attraktionsfoto kommer nar vi har lyckats fa tag i en scanner.
Trots att gardagen verkligen var en heldag som inte slutade forran midnatt, satte jag mig klarvaken upp i sangen vid halv nio imorse. Det gar inte att sova nar hela Tokyo vantar.
Disneyland Tokyo var battre an bade Disneyland Paris och Disneyland i Anaheim. Jag och Fredrik var som sma barn redan pa morgonen och mot eftermiddagen hade vi, trots att vi var pa vag att stupa av trotthet, lyckats fa Lisa att kanna samma sak. Skillnaden fran de andra parkerna var att japanernas lugn, artighet och syn pa auktoritet gjorde det mojligt att sitta ner hela paraderna och se battre an nagonsin forr. Vi lyckades undvika koerna bra och stod bara i en 100 minuters ko, till Tower of Terror pa Disney Sea, som jag, Lisa och Fredrik spenderade de sista fyra timmarna pa efter att Nushih Peter hade gett upp och akt tillbaka till hotellet. Ett valdigt roligt attraktionsfoto kommer nar vi har lyckats fa tag i en scanner.
Trots att gardagen verkligen var en heldag som inte slutade forran midnatt, satte jag mig klarvaken upp i sangen vid halv nio imorse. Det gar inte att sova nar hela Tokyo vantar.
Jidouhanbaiki no kuni
[varuautomaternas land]
Konstigt nog var resan Arlanda - Helsingfors tio resor varre an Helsingfors - Tokyo, som dessutom gick via Osaka. Vi konstaterade att alla innerst inne ar flygradda, men att allt enbart handlar om ett kollektivt fornekande.
Vi ar framme, hotellet ar lyxigt och Tokyo fantastiskt. Trots att ingen av oss har sovit sarskilt mycket sen juldagen, tog vi oss ut pa stan och till Akihabara, Tokyos elektronikmecka. Fredrik kopte en mjukisdjursanka och Majkel kan vanta sig tre Kenshinbocker nar vi kommer hem.
Lisa maste lara sig att ata med pinnar, och Fredrik far ge upp koscher de narmsta tva veckorna. Det ar mer eller mindre omojligt att gora sig forstadd pa engelska, och darmed omojligt att veta vad man ater. Dagens middag kostade 640 yen och inneholl nudlar. Mer vet vi inte.
Trott Fredrik pa Arlanda
Kansai International Airport pa en konstgjord, kantig o utanfor Osaka.
I Akihabara
Resfeber
Fredrik har lyckats ta sig hem från Åland, Nushin har fått se Stockholm, Lisa städar ur lägenheten på Söder och jag har förberett mig mentalt för att börja packa. Det börjar kännas att det är dags nu... Peter är hemma i Sandviken och har inte gjort särskilt mycket väsen av sig, men vi får hoppas att han står på Arlanda imorgonbitti.
Vi borde ha gjort en mer seriös planering över vad vi ska göra i Japan. Vi har plockat ihop massvis med idéer om vad vi kan hitta på, för verkligen allt, går att hitta på därborta, men vi har inte valt ut vad som ska ske och när. Det enda vi vet är att vi ska på Disneyland den 29e för att få trängas med japaner och kramas med en japansktalande Musse Pigg...
Vi borde ha gjort en mer seriös planering över vad vi ska göra i Japan. Vi har plockat ihop massvis med idéer om vad vi kan hitta på, för verkligen allt, går att hitta på därborta, men vi har inte valt ut vad som ska ske och när. Det enda vi vet är att vi ska på Disneyland den 29e för att få trängas med japaner och kramas med en japansktalande Musse Pigg...
Happu kurisumasu
Snart är det julafton, men veckans, månadens och årets höjdpunkt väntar där bortom dopparedagen. Innan dess måste jag få fram 3000 kronor, men helst 8000, från ingenstans.
Mamma ska få en japansk reseparlör av mig i julklapp, så att hon klarar sig när hon kommer över och hälsar på under utlandsåret (som visserligen inte är förrän om tre år). Det kändes ganska bra att jag inte hittade något i den som vi inte har lärt oss, och att glosor som flygpost (koukuubin - 航空便) och postkontor(yuubinkyoku - 郵便局) faktiskt fanns med. Undrar hur bra vi kommer att klara oss på den japanska vi kan...?
ハップ クリスマス!
Mamma ska få en japansk reseparlör av mig i julklapp, så att hon klarar sig när hon kommer över och hälsar på under utlandsåret (som visserligen inte är förrän om tre år). Det kändes ganska bra att jag inte hittade något i den som vi inte har lärt oss, och att glosor som flygpost (koukuubin - 航空便) och postkontor(yuubinkyoku - 郵便局) faktiskt fanns med. Undrar hur bra vi kommer att klara oss på den japanska vi kan...?
ハップ クリスマス!
Nedräkningen fortsätter...
Motivationen till att tentaplugga ökade avsevärt i och med den här sidan. I like it.
Det må vara något hajpat - men resor blir brukar bli bäst när man längtar för mycket för sitt eget bästa och planerar allt in i minsta detalj.
En vecka, fyra dagar, tio timmar och tjugotre minuter.
Om så lång tid kliver vi av planet på Narita i Tokyo. Nushin och Peter har precis lyckats fixa boende de sista dagarna, över nyår, på Shiba Hotel mitt i Tokyos smet, vilket är beundransvärt med tanke på att vi länge trodde att det skulle bli ett kapselhotell i någon förort, om ens det.
Resan kommer att sluta på tjugotusen plus, men det löser sig nog. Förhoppningsvis kommer tomten med sisådär tiotusen att spendera på shopping i Tokyo... Det skulle inte vara fel. Det börjar bli dags att packa, men det får bli när tentan är gjord.
Tills dess, njut av ムラマサ - 夢風鈴 (Muramasa - Yume Fuurin), som jag kommer att göra till resans låt, oavsett om de andra vill eller inte.
バイバイ, som Miki brukar skriva.
