pamons

Mellan den 5 och 7 januari bodde vi som bekant pa Arima Onsen, ett traditionellt japanskt ryokan. Jag skrev i ett tidigare inlagg att jag misstantke att det fanns regler kring hur man beter sig pa ett sadant som vi inte hade en aning om. Det fanns det. Det borjade ganska okej. Att ta av sig skorna kanns ju inte allt for markligt, inte heller att satta pa sig tofflor direkt i entren. Men att bo pa ett traditionellt ryokan kraver mer av en an sa. Pa rummet finns yukatas, morgonrockar, som man ska byta om till (helst utan nagonting annat under). Roda for tjejer och blaa for killar. Till yukatan hor aven ett par "tladitional Japanese socks" med en ficka for stortan och en for de andra. Yukatan maste knappas med vanster over hoger, annars betyder det dod (jag skojar inte). Ska man ga pa toaletten maste man ta pa sig tofflorna, ga tre steg till handfatsrummet, byta tofflor, ga in i toalettrummet och byta tofflor igen. Helt galet.

Vi i vara yukatas. Titta riktigt noga sa ser ni vara fantastiska sockor ocksa.

Rummet vi bodde i var fantastiskt fint. Vi hade ett eget lagt japanskt bord (jag vet inte vad det kallas) som efter den tolvrattiga middagen (jag skojar inte #2) dukades bort och ersattes med 5 madrasser. Allt av rummets privata betjant (jag skojar inte #3). Vid bordet var man egentligen tvungen att sitta pa kna (som kille var det tydligen okej att sitta i skraddare ocksa), men det stod vi val ut med i ungefar 10 minuter.
Vi vid bordet, precis innan middagen.


En av de tolv ratter som serverades.

Tvatta sig gjorde man i allmanna dusch/bad-rum med superlyxigt shampo och galet heta bassanger med vatten fran varma kallor. Reglerna dar var formodligen sa manga att om jag skulle forsoka skriva dem har skulle jag missa bussen till Tokyo.

Den tolvrattiga middagen var for ovrigt helt galen. Jag kampade pa ganska bra med maten (tycker jag sjalv), trots att det mesta var ratt, segt eller oidentifierbart. Gud vet vad vi har atit. For sakerhets skull hade jag dock kopt med mig ett par paket Cup Noodles vilket jag at mig matt pa lite senare pa kvallen.

Att ata konstig japansk mat till middag ar en sak. Men att ga ner till frukosten och motas av ytterligare en orgie av flummiga fiskar och onigiriluktande ris var nog lite for mycket for till och med storatren Nushin. Helt plotsligt uppskattar man skyll-dig-sjalv-om-du-missar-frukosten-systemet bra mycket battre.