rorripop rorripop
Man har borjat vanja sig vid att allting ar sa mycket mer och sa hysteriskt har. Husen kanns inte sa stora och att aka tunnelbana i 30 minuter utan att lamna innerstaden ar en bit kaka.
Igar var vi pa en av Tokyos storsta klubbar. Womb. Klubben i sig var sjukt haftig, men nastan haftigast var hur vi forst lyckades passera klubben utan att ens lagga marke till den. Runt omkring var det helt tyst, ingen skrek, ingen slogs och ingen musik hordes ut. Jag hade aldrig kunnat gissa att det bakom den dorren lag en klubb pa fyra vaningar. Jag gissar att de for att fa driva klubben inte fick stora hotellen som lag runtomkring eftersom de hade anstallt en kille vars enda jobb var att satta fingret framfor munnen och saga "shhhhhh!" till alla som gick in eller ut. Helt sjukt. Och det hade formodligen aldrig fungerat i Stockholm.
Jag och Lotten besokte Tokyos mataffar har om dagen. Den enda. Vi gick forbi, stannade, backade och sa "en mataffar." For det var forsta gangen vi har sett en pa hela resan. Var handlar folk sin mat!? Ater de mat. Eller lever de pa onigiris fran 7eleven? (en onigiri ar - eftersom mamma undrade - en liten risboll med fyllning som smakar fisk. Oavsett vad som ar i den).
