Supercalifragilisticexpialidocious
Igår besökte Lotten och jag Kyotos svar på Debaser. Det var 80-talstema och för 90 svenska fick vi inträde, en drinkbiljett och en skiva. Helt klart värt det. I Japan dansar man mot DJn, nytt men rätt kul.
Innan 80-talsfesten tog jag min Karaokeoskuld. Japansk karaoke är något helt annat än den Karaoke man sjunger på chartersemster. Japansk karaoke innebär att du får ett eget rum med en TV, två microfoner och en eller ett par kataloger med låtar. Ingen publik. Ingen att göra bort sig för. Mer än de du är där med förståss. Och kvällens höjdpunkt var nog ändå Supercalifragilisticexpialidocious.
Idag är sista dagen i Kyoto. Om en timme beger vi oss mot Kobe och vårt första Ryokan (traditionellt Japanskt hotell). Det ska bli rätt spännande att bo på ett sådant. Där om någonstans finns tusentals regler för hur man beter sig. Regler vi inte har en aning om.
Igår var också första gången under resan vi åt Sushi (trots att det hade gått en vecka! skandal?). Lena tipsade om ett ställe nere i stan där vi upplevde Running Sushi. Running sushi innebär att man sitter längs ett rullband på vilket ett oändligt antal sushibitar i olika färger och former kommer åkades. Sen plockar man helt enkelt på sig av de tallrikar som ser goda ut (inte så många i mitt fall m.a.o) och betalar per tallrik. Smart och väldigt Japanskt.
Running Sushi.
Något annat väldigt japanskt är de Japanska toaletterna som faktiskt förtjänar sitt eget stycke. Jag vet dock inte riktigt vad jag ska tycka om dem. Allt är visserligen mycket genomtänkt och automatiskt, vilket är bra. Men det tar faktiskt längre tid att lista ut hur man ska sätta igång den automatiska spolningen eller vad det nu är de har tänkt ut, än vad det hade tagit att bara trycka på en knapp.
Gårdagen var lite av en inaktiv dag vad gäller vårt kulturella utbyte. Det blev varken Nara eller Guldpalats. Istället blev det en taxiresa och promenad till årets första fotbollsmatch (som utfördes i traditionella fotbollsdomarkläder (se lenas blogg )), shopping i 100-yens-butik och som sagt, Running Sushi och Karaoke. Vilket jag iofs hävdar ger precis lika mycket kulturellt utbyte som något annat.
Jag lever för 100-yens-butikerna. Allt kostar alltså 100 yen, vilket motsvarar 6 kr, vilket inte är någonting. Mina 100-yens-fynd hittils är:
- Ett diadem
- 4 par ätpinnar
- Ett par lösögonfransar
- En anteckningsbok
- En kaligrafipenna (heter det så?)
- Japansk choklad
- Stickor
- Garn
- Strumpbyxor
Allt för inte ens 60 svenska kronor.
Jag börjar få ihop ett litet förråd av japanska ord och fraser och det är jag mycket stolt över. I mitt japanska ordförråd ingår bland annat:
- Tack
- Ja
- Anslagstavla
- Varuautomat
- Postkontor
- Fel/annorlunda
Duktigt att åtminstone prova Sushi tycker jag.
När det gäller Karaokeoskuld så har vi spelat alldeles för mycket Sing-along för att du ska vara riktigt trovärdig där.
sv.wikipedia.org/wiki/Supercalifragilisticexpialidocious
100-yens marknad. Allt tillverkat och importerat från Kina för 10-yens/st. Typiska Japanska smarta sätt.
Jag lyfter på hatten och önskar er välkomna till min "hemstad" Kobe. Hoppas boendet är lika fantastiskt fint som bilderna ger sken av. Garanterat mycket bättre än mitt korridorsrum några kilometer bort iaf, det råder det inga som helst tvivel om....
Behöver ni guidning eller konsultering är det bara att höra av er!
// Micke
Kära Lisa!
Herregud, skall det vara så svårt att käka med pinnar? Skärp dig,ät och var glad! Att du inte tycker om sushi, rena tramset! Running sushi det är ju en höjdare, bra som övning för koncentration,uppmärksamhet och snabbhet. Eftersom man inte hinner med att äta så mycket är det rena bantningskuren. Skämt å sido, vilken insikt man får i Japanska förhållanden och vilka bilder. Puss och kram /Agneta
