Tempel, portar och rökelse
Vi gick in i ett tempel (givetvis efter att ha tagit av oss våra skor) och deltog deltog, eller åtminstone såg, en buddhistisk cermoni. Det var lite skrämmande hur tanter och gubbar mellan nittio och döden kunde sitta på knä utan den minsta ansträngningen, medan vår smärta i benen fick varje sekund att kännas som en evighet.
Det är svårt att försöka passa in här i Japan och för det mesta handlar det bara om att ta sikte på någon som verkar vara kunna sin grej och göra likadant i hopp om att inte vanhedra japanerna/deras gudar/alla som någonsin har levt och dött i Japan.
Mat från nyårsmarknaden framför Heian Shrine.
Peter äter majs.
Framför en shintoport. Lägg märke till munskydden - de är överallt.
Ookii daimon. Porten är superstor.
Glad Lisa i basker.
Templet som vi såg en buddhistcermoni i. Tyvärr fick man inte fota därinne.
Wakarimasen - jag förstår inte - måste jag säga alltför ofta. I början rättfärdigade jag planen om att göra en tjugotusenkronorsresa till Japan med att det skulle öka min motivation inför nästa termin, utan att egentligen tro på att det skulle göra det. Jag vill förstås inte åka hem, men det som väntar hemma i Linköping känns otroligt mycket mer betydelsefullt och intressant nu (speciellt när vi har hittat kanjis för postkontor, internal medicine och städning på stan, som man på något sätt aldrig trodde att skulle existera någon annanstans än i läroboken) och jag ser fram emot att kunna mer när nästa gång jag kommer tillbaka hit. I vår ska ganbatte vara mitt ledord.
I Japan får man tofflor och filt på nattbussen.
I Japan fastnar inte kolan i tänderna.
I Japan växer städerna på höjden.
I Japan säger vakterna förlåt när de nekar en för att man är minderårig.
I Japan kan man köpa sin Ipod Nano på Seven Eleven.
I Japan är ingen någonsin arg.
I Japan kan man ställa klockan efter tunnelbanan.
I Japan finns ordet lagom, men ändå är allt annat än just lagom.
I Japan är det lugnt och tyst trots fyrfiliga vägar.
I Japan finns ett Disneyland.
I Japan behöver man inte vara rädd.
I Japan får man tillbaks det man glömmer eller tappar bort.
I Japan känns vintern som svensk vår.
I Japan har man tänkt.
Jag tror att Lisa äntligen hamnat i rätt land. Landet där man får tillbaka det man tappat bort.
Å andra sidan behöver hon inte anstränga sig att få med sig allt. Det kommer att bli en chock för henne att komma hem.
Vill för övrigt meddela att detta jullov har vi inte tagit oss långt från datorerna här hemma. Vi sitter mest vid köksbordet, vid var sin dator och inväntar erat nästa inlägg.(är det det som kallas att leva genom sina barn?)
Det är verkligen superkul att följa er resa. Ni tar onekligen vara på varje tillfälle att se nya saker.
Vi ser fram emot resten av er fantastiska resa.
Kram till er alla och hälsa Lena, Ola, Ester och Maja.
M-L
Jag känner ett tydligt databeroende, uppdaterar ständigt er sida för att se om det kommit något nytt. Fantastiskt roligt att följa er resa. Ja ni kommer väl att få problem att ta er hem med ert bagage men känner mig lite lugnad då ni letar efter rislampor,(jag utgår ifrån att de är ihopfällbara).
IKEA Japan kanske har ett specialsortiment?
Ha en fin dag bland munkar och rökelse. Kram till er alla!
Ingalill
